Satorin Vacano´s Second Life:

Satorin dök upp en dag (ca 2 år efter mig!) med sitt spretiga hår och sköt ut hakan. Han provocerade mig många gånger: Antagligen för han tycker det är kul att retas med som han säger ”sin bråkiga lillasyster”:-))) och jag är så klart nog tacksam att reta med mitt temperament:-( BLä på dig!:-))) din man av älskade bus och upptåg.

Jag letar efter bilder på dig när du sover som du ofta gjorde ståendes mot slutet av dit Second Life liv...


/Foto: Charlotte Rhino - Bilden heter Halloween/

Jag hjälpte honom att starta hans TV4 grupp (jag betalade den) och senare hjälpte jag till med tidningen Slainthe - skrev lite oönskade sanningar som HAN gärna ville att JAG skrev.. (Som Sat noga läste innan de publicerades - han var ansvarig utgivare!) och såg till att Sat fick info om Lucia och annat jag arbetade med.

Tidningen som kom högst oregelbundet var både informativ, underhållande och granskande. Det senare föll inte alla på läppen så klart. Undrar vad ett nummer som skulle komma ut idag skulle granska? Jag kan gissa på....

Jag saknar båda. Men Wow slukade väl Sat som många andra. Att IRL gjorde det det vet jag.

Här är i alla fall hans ord om sitt - Second Life.

*****





Satorin Vacano

Att Satorin Vacano tog sitt första steg in i Second Life kan man tacka Ossi Antfarm eller Ossi Carp, som han heter i den verkliga världen. Jag liksom många andra läste Ossis artikel, i Dagens Nyheter den 3:e januari 2007, om Second Life och blev fascinerade av denna nya värld.




Till en början förstod man nästan inget och jag och en avatar som heter Rebecca famlade oss tillsammans genom Help Island. Väl inne i stora farliga SL letade man sig fram till de stora publiktäta platserna vilket allt för ofta var en plats där nakenhet och sex hade en framträdande roll.

I samma veva började jag också blogga om mina framsteg i Second Life. Detta blev dock ingen längre karriär eftersom det var så mycket man hela tiden upptäckte vilket gjorde att bloggandet aldrig kom i kapp.

Det var också på en av dessa nudiststränder som jag träffade en av mina första svenska vänner och som jag fortfarande då och då chattar med på msn. Några andra svenskar som jag tidigt lärde känna var Eddie, Lukas, Tam och Adrina. Om Lukas och Tam stod för det kultiverade och lugna SL-livet så var umgänget med Eddie och Adrina det raka motsatta. Båda ytterligheterna lika intressanta och givande. Det var också nu som man såg grogrunden på simen Second Sweden ta form. Ta form kanske var till att ta i för den första tiden var det mest en scen, ett dass och ett hus med en tavla av Kirschsteiger. Även om inget hände med byggandet så var det platsen dit alla newbee svenskar kom förr eller senare.


/Inslaget går att se i sin helhet via (LÄNK): - ”Xroad.co.uk/Secondlife.mov” - det tar ett tag innan den går igång så ha tålamod!/

Det var i samma veva som jag fick idén att göra ett TV-inslag inifrån SL för TV4. Personerna som jag valde att intervjua var min vän Lukas Mensing och en sångfågel som börjat sprida sina musikvingar runt i svensklägret – Natalie Moody. Lukas intervjuade jag nere i Helsingborg på ett mysigt café medans Natalie intervjuade jag efter en av hennes spelningar genom SL. Till min hjälp att hitta intressanta inspelningsplatser i SL fick jag hjälp av en viss Ewa Aska som Lukas pressenterade mig för. Ewa och jag blev genast jättebra vänner och hon blev som en mor för mig i SL. En trygghet när saker var jobbigt, ett bollplank när man utforskade nya saker och en sparringpartner när det gällde roliga upptåg. Jag gav henne tom en teckning med en streckgubbe i morsdagspresent.


TV-inslaget blev lyckat och uppskattat men var ett av de krångligaste jag gjort i min karriär som journalist. Efter detta fick jag blodad tand och ville skapa ett mediecenter. Själv tänkte jag stå för att göra TV-inslag inifrån SL medans jag tänkte överlåta radiodelen till SRC och tidningsskrivande till någon som kan stava. Min vän Lukas tyckte att tidningsgrejen var viktigast och att jag borde göra den själv. Jag tyckte nog han var vansinnig men lät mig övertalas och det blev till att friska upp sina kunskaper i PageMaker som legat begravda i 15 år. Snart insåg jag att programmet var förlegat och jag fick lära mig InDesign istället vilket jag idag kan tacka min lyckliga stjärna för.

Jag hade många olika funderingar på ett passande namn på en tidning om SL men det blev tillslut Slainthe magazine. Vissa tyckte det var ett dåligt namn medans andra gillade och började spekulera i vad det stod för - SL aint here osv.


/Sista numret av Slainthe det där Roffe hittat nyheten som skakade om och inte bara Second Life.../

Att det betyder skål på gaeliska berättade jag långt senare. För varje nummer hittade tidningen fler och fler läsare och annonsörer samtidigt som tidningen fick fler sidor och medarbetare - Roffe, Kay, Becks, Ambro med flera. När tidningen fyllde ett år inleddes ett samarbete med Sydsvenskan och nättidningen: - ”MVW.se – Magazine Virtual Worlds” - såg dagens ljus. Tyvärr slocknade också chefredaktören Satorin Vacanos dator och ork under denna tid. Hans real life körde ihop sig och när man inte kunde koppla upp sig till SL var det också svårt att bevaka vad som händer och sker. Det som blivit som ett gift och beroende gick inte längre att nå. Det kändes emellanåt som en otrolig befrielse men också som en stor saknad. Vännerna, platserna, diskussionerna, skratten mm.


Den här texten skulle handla lite om redaktören Satorin och inte om SL-invånaren Satorin men jag måste ändå tacka alla er vänner där inne ”myrfarmen”. Charlotte Rhino – du min älskade själsfrände, Tina ”PetGirl” Bergman – min lilla bråkiga SL-lillasyster, Bailarin – du roliga vän som fått mig att skratta så mycket, Fenoe – du klippska och kluriga lilla tjej, Ika – min favorit lyssnerska.

Killarna och ni andra som jag inte nämnt är inte glömda det skulle behövas många kapitel till att fylla men jag har redan sprängt de 600 ord jag fått mig tilldelad.

Till sist vill jag bara säga att jag kommer tillbaka, frågan är bara när och i vilken form? Som SL-turist eller som en peppad chefredaktör – det är frågan.

Kram på er alla!

Eder Satorin Vacano


/Foto: Charlotte Rhino/

Tack Sat du är välkommen åter! Jag har ett rosa tält över och 1800 granar på ett litet land där kanske du kan bo bland granarna och mina får... det ordnar sig skall du se. Ok jag förstår du föredrar palmerna ja ja... jag förstår.

Gamla nummer av Slainthe går alla att ladda ned via (LÄNK): - ”alla Slainthe som pdf´s” - för den av er som vill se lite Svensk Second Life historia. De svenska saker jag ofta fick in i den internationella Second Life tidningen The AvaStar (bl a Sat på Omslaget!) går ej att hitta på nätet längre:-((

/Tina